Tuttar och smultron

Här ser ni W och M (lite skymd) då de just har lagt sina tuttar (nappar heter det väl på riktigt) åt smårävarna som har flyttat från sin mamma. Så nu har vi inga tuttar att hålla reda på mera här. Båda barnen har klarat sig bra utan. W sa några gånger att vi måste fara till Halpahalli efter nya tuttar åt honom, men det har inte varit några stora utbrott ändå.

Nu är det sommar på riktigt och man får äta smultron rakt ur stenpartiet. Både M och W låter sig väl smaka och ibland blir det nästan för få smultron...

Ser ut som M har fått tillräckligt med smultron för den här gången.

Syskonkärlek...

Annars susar dagarna iväg här så man hinner knappt vakna förrän det är dags att gå till sängs igen. Vi försöker hinna med trädgården, barnen, hundarna och hushållet med varierande framgång. Lite inredning har vi faktist hunnit med de senaste dagarna så nu finns det mattor på övre våningen.

Baka, baka...

... eller berättelsen om varför den hemmavarande tvåbarnsmamman så sällan bakar numera...

Mulet med regntunga skyar... En perfekt dag att baka med andra ord. Mamman hinner ta fram gräddfil, smör och ägg ur kylskåpet förrän det äldre barnet meddelar att han också ska baka. Okej tänker mamman, då vet jag ju var han är. Lillasyster sysselsätter sig själv i lekrummet. Mamman lyfter upp storebror på bänken och kastar ett öga i receptboken. Vad var det jag skulle baka nu igen? Bakpulver och vaniljsocker tas fram förrän storebror måste ner från bänken för att springa till lekrummet och avbryta lillasysters lek. Hon lekte ju faktist med HANS bil!!! Tumult uppstår och mamman kommer till undsättning. Efter lite gråt och tandagnissel sänker sig lugnet i lekrummet igen.

Mamman hinner tillbaka till köket, kastar ett öga i receptboken och på ingredienserna på bänken... Månne det var chokladkakan jag hade tänkt baka idag? Kakaon tas fram. Skriiiik, grååååt, yyyyl hörs från lekrummet. Mamman rusar dit. Läget under kontroll efter lite förmaningar. Lillasyster kommer med till köket. Hon ska också vara med på bänken. Okej, då vet jag ju var hon är... Snabbare än blixten har hon öppnat äggkartongen och kastat två ägg på golvet. 1-2-3-4-5-6-7-8-9-10. Mamman lyfter lillasyster i matstolen och spänner fast henne med selen. Lillasyster ylar. Storebror kommer och frågar: "Mammaa, va jör du?" Mamman hinner bara säga nej förrän storebror kladdar i äggen på golvet på samma gång som de båda hårbollshundarna rusar till för att smaska i sig av läckerheten.

Då äggen är uppätna och upptorkade återgår mamman till bakandet, nu med lillasyster fastspänd i matstolen och storebror sittande på bänken. Äggen är flyttade utom räckhåll. Varför finns det ingen varningstext på äggkartonen "Bör förvaras utom räckhåll för barn" funderar mamman på samma gång som hon kastar ett öga i receptboken. Var det blåbärskakan vi skulle baka? Varför har jag tagit fram kakaon till det? Suckande lägger mamman upp kakaon i skåpet tillbaka.

Snabbare än blixten plockar mamman fram en skål, en visp och diverse decilitermått. Ger ett mått åt lillasyster på samma gång som hon ger ett likadant, fastän större åt storebror. Fäktningsmatch uppstår varpå mamman flyttar på lillasysters matstol längre ifrån storebror. Mamman hinner mäta upp både socker och smör förrän hon kommer ihåg äggen. Lillasyster har igen fått tag i äggkartongen och det enda ägget som finns kvar i kartongen lever farligt. Mamman hinner just och just rädda ägget och låter lillasyster titta på den tomma kartongen sålänge mamman knäcker ägget i skålen. Mamman kastar ett öga i receptboken och konstaterar att det inte ska vara ägg i blåbärskakan och att hon har lagt allt för mycket smör... Nååå, hon höftar lite och tillsätter mjöl efter behag och gräddfilen. Rör kraftigt ihop allt till en jämn smet. Smörjer en form och bröar den samtidigt som hon vrider på ugnsvärmen. Slår smeten i formen och minns blåbären. Smidigt som ett kylskåp själv börjar hon söka efter bären i frysen. Självklart är blåbären slut. Äpplen likaså...

Mamman hittar en konservburk med ananas. Det får duga. Hon förvånas över att barnen har suttit tysta och snälla sålänge hon har letat efter bären. Vänder sig om och ser orsaken. Båda barnen har kaksmet upp över öronen... Mamman drar en ljudlös suck och öppnar konservburken och kastar ananasbitarna i formen och allt in i ugnen. Puh! Hon börjar städa undan medan barnen slickar skålarna och upptäcker att hon inte har kommit ihåg att lägga bakpulver... Äh, vem behöver bakpulver? En stund senare är kakan färdig och alla sätter sig ner för att äta av kakan. Storebror deklarerar att kakan är sur och att han inte vill ha. Lillasyster matar hundarna med sin bit... Mamman kastar i sig sin bit och börjar vänta på att pappan ska komma hem...

När pappan kommer hem och de har ätit mat tar mamman en kakbit och går till vardagsrummet och äter i luuugn och ro och försöker njuta... Vardagslyx...

Vad äter myggor?

Jaa, vad äter myggor egentligen... Var är spindelns ögon? Vad äter maskar? Har maskar ögon? Detta är några av de svårbesvarade frågorna som W ställer med jämna mellanrum nu. Däremellan är han en traktor som kör i diket, en spindel som äter opp pappa, en gaffeltruck som lyfter bort mamma, en bebis som sitter fast under ett traktorhjul som egentligen är ett täcke... Fantasin flödar och berättelserna blir otroligare för varje dag.

W blir också smidigare att röra sig nu och han tycker om att experimentera med att gå på tårna, balansera på olika saker, stå på huvudet i soffan, slå kullerbytta och rulla runt. Roligt med utveckling!

M utvecklas också. Hon har börjat kommunicera mera men hon håller sig än så länge till att endera nicka eller skaka på huvudet med tillhörande ljud. Hon tycker om att klättra, så hon är allt som oftast uppe på bordet eller åtminstone någon stol. Det nyaste hon bemästrar nu är att gå baklänges. Lite knepigt är det då hon inte kan se bakåt, men hittills har det gått bra fastän hon har stött på hinder.

M är också en liten härmapa, för hon ska göra lika som W gör oberoende om hon kan eller inte. Det gäller i och för sig också W, för är det inte M som härmar W så är det tvärtom.