Det börjar dra ihop sig till barnkalas här på Lilleberga. Vi ska fira både 3 och 5-årskalas de närmaste veckorna. Vi har tjuvstartat tårtätandet idag med kusin Ms kalas. Grattis M på 2-årsdagen!
Idag har vi kokat munkar som ska sparas till kalasen. I morgon ska det eventuellt bli mera att sätta i frysen, eller så far vi på shopping till Kokkola. Ett besök vid vallokalen blir det väl också, så då får man känna sig som duktig medborgare.
T har vintersemester och redan i fredags hade han hunnit med en hel del, men ännu finns det massor att göra. Ved som ska sågas, förråd som ska städas, bilar som ska städas, sängar som ska målas, hundar som ska borstas... och mycket, mycket mer. Å har faktist skrivit en lista åt T vad som borde göras, men som den omtänksamma frun hon är så är en punkt vila...
Visar inlägg med etikett baka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett baka. Visa alla inlägg
lördag 16 april 2011
söndag 14 november 2010
Farsdag
En innehållsrik farsdag har vi haft här på Lilleberga idag. Lite för åtta i morse viskade W "nu ere morrne" och M var inte sen på att hänga på. Vi smög upp för att inte väcka T och tisslade och tasslade i köket. Nä, nu överdriver jag lite. Barnen for till Ws rum och bankade med leksaker och ropade och sjöng... Men hur som helst blev smörgåsar och kaffe klart och då blev det väckning av pappa i huset med egengjorda paket och kort från Madicken. Dagisbakade småkakor och klistrade kort. Otroligt hur de kan ha hunnit med att laga detta på dagis!!!
Senare blev det lite friserande och duschande förrän det blev dags att åka på turné. Ett stopp vid moffas där det överräcktes kort och likörkarameller och sedan styrdes kosan mot fammo och faffas där det vankades mat och kaffe med tårta. Tårtan bakade T här på dagen. Det var en mycket god, men kladdig tårta.
Barnen somnade ganska snabbt ikväll, men W har tydligen mera drömmar nu, för han var just vaken och rädd för grävmaskinen... Inte lätt att veta skillnad på dröm och verklighet.
Veckorna susar iväg utan att man hinner med varken vänner eller hushåll, men det är väl såhär det ska vara några år framöver. Sådär småningom blir det dags att börja julpynta här. Idag ringde jultomten, så han är bokad hit till Lilleberga ca 17.20 på julafton. Så vi har något att se fram emot.
Senare blev det lite friserande och duschande förrän det blev dags att åka på turné. Ett stopp vid moffas där det överräcktes kort och likörkarameller och sedan styrdes kosan mot fammo och faffas där det vankades mat och kaffe med tårta. Tårtan bakade T här på dagen. Det var en mycket god, men kladdig tårta.
Barnen somnade ganska snabbt ikväll, men W har tydligen mera drömmar nu, för han var just vaken och rädd för grävmaskinen... Inte lätt att veta skillnad på dröm och verklighet.
Veckorna susar iväg utan att man hinner med varken vänner eller hushåll, men det är väl såhär det ska vara några år framöver. Sådär småningom blir det dags att börja julpynta här. Idag ringde jultomten, så han är bokad hit till Lilleberga ca 17.20 på julafton. Så vi har något att se fram emot.
måndag 26 oktober 2009
Monster, robotar och jultomten
Ja, här susar dagarna iväg. Mamma Å är på jobb och pappa T är en exemplarisk "hemmafru". I fredags var middagen klar då Å kom hem och som pricken över i:et så fanns det nybakade chokladkladdmuffins. Mums! Då var fredagsmys ett faktum.
W fortsätter att trotsa och testa. Ibland är han världens sötaste gullunge för att i nästa sekund förvandlas till den mest argsinta trotsapa som finns. Kniper, biter och slår allt och alla som kommer för nära, och är ingen tillräckligt nära kan han gå till attack... Skulle vara intressant att få reda på om det bara är vanlig trots eller om det är operationen som har lämnat kvar trauman som han skulle behöva hjälp med att bearbeta...
På kvällarna driver W oss närmast till vansinne med sina påhitt. Han ska absolut inte sova och han är hungrig, törstig, vill inte ha matta i rummet, inte ha släckt lampan, inte ha leksaker, pappa måste ligga bredvid, pappa får inte ligga bredvid, det finns monster och robotar överallt... Det finns inga gränser för Ws fantasi, vilket i och för sig är bra, men då det är läggdags borde väl fantasin också ta en paus.
Vi har försökt introducera jultomten här för tillfället. Julklappskatalogerna har ju anlänt, så vid nästan varje måltid ska det bläddras i dem och kryssas i vad som fattas i leksakshyllorna ännu.
W fortsätter att trotsa och testa. Ibland är han världens sötaste gullunge för att i nästa sekund förvandlas till den mest argsinta trotsapa som finns. Kniper, biter och slår allt och alla som kommer för nära, och är ingen tillräckligt nära kan han gå till attack... Skulle vara intressant att få reda på om det bara är vanlig trots eller om det är operationen som har lämnat kvar trauman som han skulle behöva hjälp med att bearbeta...
På kvällarna driver W oss närmast till vansinne med sina påhitt. Han ska absolut inte sova och han är hungrig, törstig, vill inte ha matta i rummet, inte ha släckt lampan, inte ha leksaker, pappa måste ligga bredvid, pappa får inte ligga bredvid, det finns monster och robotar överallt... Det finns inga gränser för Ws fantasi, vilket i och för sig är bra, men då det är läggdags borde väl fantasin också ta en paus.
Vi har försökt introducera jultomten här för tillfället. Julklappskatalogerna har ju anlänt, så vid nästan varje måltid ska det bläddras i dem och kryssas i vad som fattas i leksakshyllorna ännu.
onsdag 8 juli 2009
Baka, baka...
... eller berättelsen om varför den hemmavarande tvåbarnsmamman så sällan bakar numera...
Mulet med regntunga skyar... En perfekt dag att baka med andra ord. Mamman hinner ta fram gräddfil, smör och ägg ur kylskåpet förrän det äldre barnet meddelar att han också ska baka. Okej tänker mamman, då vet jag ju var han är. Lillasyster sysselsätter sig själv i lekrummet. Mamman lyfter upp storebror på bänken och kastar ett öga i receptboken. Vad var det jag skulle baka nu igen? Bakpulver och vaniljsocker tas fram förrän storebror måste ner från bänken för att springa till lekrummet och avbryta lillasysters lek. Hon lekte ju faktist med HANS bil!!! Tumult uppstår och mamman kommer till undsättning. Efter lite gråt och tandagnissel sänker sig lugnet i lekrummet igen.
Mamman hinner tillbaka till köket, kastar ett öga i receptboken och på ingredienserna på bänken... Månne det var chokladkakan jag hade tänkt baka idag? Kakaon tas fram. Skriiiik, grååååt, yyyyl hörs från lekrummet. Mamman rusar dit. Läget under kontroll efter lite förmaningar. Lillasyster kommer med till köket. Hon ska också vara med på bänken. Okej, då vet jag ju var hon är... Snabbare än blixten har hon öppnat äggkartongen och kastat två ägg på golvet. 1-2-3-4-5-6-7-8-9-10. Mamman lyfter lillasyster i matstolen och spänner fast henne med selen. Lillasyster ylar. Storebror kommer och frågar: "Mammaa, va jör du?" Mamman hinner bara säga nej förrän storebror kladdar i äggen på golvet på samma gång som de båda hårbollshundarna rusar till för att smaska i sig av läckerheten.
Då äggen är uppätna och upptorkade återgår mamman till bakandet, nu med lillasyster fastspänd i matstolen och storebror sittande på bänken. Äggen är flyttade utom räckhåll. Varför finns det ingen varningstext på äggkartonen "Bör förvaras utom räckhåll för barn" funderar mamman på samma gång som hon kastar ett öga i receptboken. Var det blåbärskakan vi skulle baka? Varför har jag tagit fram kakaon till det? Suckande lägger mamman upp kakaon i skåpet tillbaka.
Snabbare än blixten plockar mamman fram en skål, en visp och diverse decilitermått. Ger ett mått åt lillasyster på samma gång som hon ger ett likadant, fastän större åt storebror. Fäktningsmatch uppstår varpå mamman flyttar på lillasysters matstol längre ifrån storebror. Mamman hinner mäta upp både socker och smör förrän hon kommer ihåg äggen. Lillasyster har igen fått tag i äggkartongen och det enda ägget som finns kvar i kartongen lever farligt. Mamman hinner just och just rädda ägget och låter lillasyster titta på den tomma kartongen sålänge mamman knäcker ägget i skålen. Mamman kastar ett öga i receptboken och konstaterar att det inte ska vara ägg i blåbärskakan och att hon har lagt allt för mycket smör... Nååå, hon höftar lite och tillsätter mjöl efter behag och gräddfilen. Rör kraftigt ihop allt till en jämn smet. Smörjer en form och bröar den samtidigt som hon vrider på ugnsvärmen. Slår smeten i formen och minns blåbären. Smidigt som ett kylskåp själv börjar hon söka efter bären i frysen. Självklart är blåbären slut. Äpplen likaså...
Mamman hittar en konservburk med ananas. Det får duga. Hon förvånas över att barnen har suttit tysta och snälla sålänge hon har letat efter bären. Vänder sig om och ser orsaken. Båda barnen har kaksmet upp över öronen... Mamman drar en ljudlös suck och öppnar konservburken och kastar ananasbitarna i formen och allt in i ugnen. Puh! Hon börjar städa undan medan barnen slickar skålarna och upptäcker att hon inte har kommit ihåg att lägga bakpulver... Äh, vem behöver bakpulver? En stund senare är kakan färdig och alla sätter sig ner för att äta av kakan. Storebror deklarerar att kakan är sur och att han inte vill ha. Lillasyster matar hundarna med sin bit... Mamman kastar i sig sin bit och börjar vänta på att pappan ska komma hem...
När pappan kommer hem och de har ätit mat tar mamman en kakbit och går till vardagsrummet och äter i luuugn och ro och försöker njuta... Vardagslyx...
Mulet med regntunga skyar... En perfekt dag att baka med andra ord. Mamman hinner ta fram gräddfil, smör och ägg ur kylskåpet förrän det äldre barnet meddelar att han också ska baka. Okej tänker mamman, då vet jag ju var han är. Lillasyster sysselsätter sig själv i lekrummet. Mamman lyfter upp storebror på bänken och kastar ett öga i receptboken. Vad var det jag skulle baka nu igen? Bakpulver och vaniljsocker tas fram förrän storebror måste ner från bänken för att springa till lekrummet och avbryta lillasysters lek. Hon lekte ju faktist med HANS bil!!! Tumult uppstår och mamman kommer till undsättning. Efter lite gråt och tandagnissel sänker sig lugnet i lekrummet igen.
Mamman hinner tillbaka till köket, kastar ett öga i receptboken och på ingredienserna på bänken... Månne det var chokladkakan jag hade tänkt baka idag? Kakaon tas fram. Skriiiik, grååååt, yyyyl hörs från lekrummet. Mamman rusar dit. Läget under kontroll efter lite förmaningar. Lillasyster kommer med till köket. Hon ska också vara med på bänken. Okej, då vet jag ju var hon är... Snabbare än blixten har hon öppnat äggkartongen och kastat två ägg på golvet. 1-2-3-4-5-6-7-8-9-10. Mamman lyfter lillasyster i matstolen och spänner fast henne med selen. Lillasyster ylar. Storebror kommer och frågar: "Mammaa, va jör du?" Mamman hinner bara säga nej förrän storebror kladdar i äggen på golvet på samma gång som de båda hårbollshundarna rusar till för att smaska i sig av läckerheten.
Då äggen är uppätna och upptorkade återgår mamman till bakandet, nu med lillasyster fastspänd i matstolen och storebror sittande på bänken. Äggen är flyttade utom räckhåll. Varför finns det ingen varningstext på äggkartonen "Bör förvaras utom räckhåll för barn" funderar mamman på samma gång som hon kastar ett öga i receptboken. Var det blåbärskakan vi skulle baka? Varför har jag tagit fram kakaon till det? Suckande lägger mamman upp kakaon i skåpet tillbaka.
Snabbare än blixten plockar mamman fram en skål, en visp och diverse decilitermått. Ger ett mått åt lillasyster på samma gång som hon ger ett likadant, fastän större åt storebror. Fäktningsmatch uppstår varpå mamman flyttar på lillasysters matstol längre ifrån storebror. Mamman hinner mäta upp både socker och smör förrän hon kommer ihåg äggen. Lillasyster har igen fått tag i äggkartongen och det enda ägget som finns kvar i kartongen lever farligt. Mamman hinner just och just rädda ägget och låter lillasyster titta på den tomma kartongen sålänge mamman knäcker ägget i skålen. Mamman kastar ett öga i receptboken och konstaterar att det inte ska vara ägg i blåbärskakan och att hon har lagt allt för mycket smör... Nååå, hon höftar lite och tillsätter mjöl efter behag och gräddfilen. Rör kraftigt ihop allt till en jämn smet. Smörjer en form och bröar den samtidigt som hon vrider på ugnsvärmen. Slår smeten i formen och minns blåbären. Smidigt som ett kylskåp själv börjar hon söka efter bären i frysen. Självklart är blåbären slut. Äpplen likaså...
Mamman hittar en konservburk med ananas. Det får duga. Hon förvånas över att barnen har suttit tysta och snälla sålänge hon har letat efter bären. Vänder sig om och ser orsaken. Båda barnen har kaksmet upp över öronen... Mamman drar en ljudlös suck och öppnar konservburken och kastar ananasbitarna i formen och allt in i ugnen. Puh! Hon börjar städa undan medan barnen slickar skålarna och upptäcker att hon inte har kommit ihåg att lägga bakpulver... Äh, vem behöver bakpulver? En stund senare är kakan färdig och alla sätter sig ner för att äta av kakan. Storebror deklarerar att kakan är sur och att han inte vill ha. Lillasyster matar hundarna med sin bit... Mamman kastar i sig sin bit och börjar vänta på att pappan ska komma hem...
När pappan kommer hem och de har ätit mat tar mamman en kakbit och går till vardagsrummet och äter i luuugn och ro och försöker njuta... Vardagslyx...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
