Operation

Nu är W på operation... Vädret här i Helsingfors är med oss... Regnet öser ner, precis så känns det. Operationen beräknas ta tre, fyra timmar så nu är det bara att vänta. Vi kommer att fara på shopping så länge, för annars gråter vi ögonen ur oss. M håller oss sysselsatta, men W är hela tiden i tankarna.

(fotot har en god vän tagit, tack!)

Tisdag

Ingen operation idag. Ska bara till sjukhuset för att träffa anestesiläkaren idag på eftermiddagen. Annars fritt program. Misstänker det blir sandlådan och kanske nån leksaksaffär...

Operationen blir i morgon kl. 8, så då är det att hålla tummar och tår...

Måndag

Idag har W varit världens duktigaste kille igen... Dagen har gått ut på förundersökningar inför operationen. Ekg, blodtrycksmätning, saturationsmätning, blodprov, längd, vikt, hjärtultraljud, lungröntgen, läkarundersökning av avdelningsläkaren, besök av lektanten som berättade vad som händer före operationen, kirurgsamtal... Däremellan gråt och lite tandagnissel samt lunch.

En lång dag med mycket program som belönades med en stund i sandlådan och makaroner till mat. Sen bar det av till butiken för att inhandla lite mera mat. Återstående program ikväll: Dusch, kvällsmat och godisätning.

Inför morgondagen förberedde kirurgen oss på att vi knappast kommer att få operationstid, för W är tredje patienten i tur och de har fullt på intensiven. Som tur är behöver vi inte stressa iväg i morgonbitti till avdelningen utan W får äta en jogurt i morgon kl. 8 och sen efter 9 ska vi ringa till avdelningen för att kolla hur det blir med operationen. Om det inte blir operation så blir det shopping och sandlådslekar.

Dagens goda gärning gjorde vi i morse då vi träffade en pappa här på gården som hade sin lilla bebis som har HLHS på hjärtintensiven. Han blev positivare och alldeles rörd då vi berättade att W också har HLHS och att han mår så här pass bra som han gör. Skönt att kunna hjälpa någon bara genom att finnas till.

Installerade

Nu är vi installerade vid mäckenhuset och förhoppningsvis hittar John Blund oss snart... Resan ner gick över förväntningar utan en enda paus!

I morgon...

I morgon bär det av mot Helsingfors då... Väskorna börjar vara packade och skåpen tomma. Före vi far mot Helsingfors ska W få köra traktor och balmaskin i Sundby! Vilken upplevelse! Han blev så glad då jag berättade för honom att han skulle få köra traktor, så han sa bara: He blir no rolit he, så ja skrattar bara! Hoppas han vågar köra traktorn, för då har han minsann något att berätta hela vägen ner till Helsingfors, för att inte tala om på sjukhuset. Blir det riktigt roligt med traktorn kommer vi att boka in en ny tur sedan då vi kommer tillbaka hem.

Känslorna för tillfället växlar från hopp till förtvivlan. Ena stunden är jag säker på att vi är hemma senast inom två veckor och att alla, inklusive alla läkare, är förvånade över hur snabbt det går och hur bra W mår. Den andra stunden är allt svart...

Nu blir det natt här så vi orkar med morgondagens program. Leksaker ska ännu packas och hundarna ska föras till moffas förutom att bilen ska packas och mat ska ätas.

Jaaaa!!!!

Vi fick ett rum på mäckenhuset!!!! Häärligt!

Inget nytt

Nåja, nu börjar det verkligen närma sig avfärd mot Helsingfors. En del kläder är nerpackade och vi väntar ännu på att få besked från "mäckenhuset" ifall vi mot förmodan får bo där. Känns lite onödigt att behöva fundera över övernattningsställen, men i morgon borde det klarna lite åtminstone.

Här är bildbevis på att vi hunnit fixa lite i trädgården i sommar också. Nå, de har nog skött sig själv dessa underbara liljor. Otroligt nog orkar de blomma så här vackert fastän liljebaggarna försökt äta upp dem.


Sommaren börjar verkligen gå mot sitt slut så vi har varit till villan och städat bort inför vintern. M och W roade sig sålänge i vattenpåttarna. Det var bara att hälla ut vattnet ur stövlarna förrän vi for hemåt. Stövlarna höll tätt, men fötterna blev våta ändå!

Utemöblerna och leksakerna är ihopplockade och lagda i förrådet i väntan på nästa sommar.

W mår någorlunda bra fortsättningsvis. Lite tröttare än vanligt har han varit så vi märker nog att det börjar vara dags för operationen. Han vilar gärna en stund på dagen och då kvällen kommer vill han inte längre sitta och titta på tv utan säger nattnati och far i traktorsängen och somnar ganska snabbt.

Han är informerad över vad som ska hända och berättar glatt åt andra att läkarna ska öppna hans bröstkorg och ta ut hjärtat och bygga det och sen kommer han att orka skutta allt snö där ute. Han verkar förstå ganska mycket av situationen så vi ska tro att vi har förberett honom tillräckligt.