Trots...

Trotsåldern är minsann aktuell här på Lilleberga nu. W inleder och M hakar på med allt som är emot mor och fars viljor. Ingen skillnad om det har med ätande, sovande, lekande, avklädande, påklädande, farande, kommande... Allt ska ifrågasättas och prövas.

Vardagen har inletts här igen efter de 4 långa semesterdagarna. Känns helt bra att börja jobba igen, men visst skulle det vara trevligt med en 4 veckors betald ledighet.

På fredag firar Å och T sin femåriga bröllopsdag. Helt otroligt hur tiden går snabbt då man har roligt. Dagen kommer att firas med barnfri måltid vid Fäboda antar jag. Förhoppningsvis blir det många flera bröllopsdagar att fira i framtiden, inte flera datum eller med flera partners, utan samma datum med samma partner, bara flera år...

Livets mening

Det är inte alltid lätt att förstå livets mening eller vändningar. Någon får bra nyheter, en annan dåliga. Livets gång, javisst, men ack så orättvist. Man ska alltid ta vara på stunden och vara nöjd med vad man har, för man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.

Skickar styrkekramar söderut och önskar av hela mitt hjärta att allt ska bli så bra det kan bli.

Mindre medicin

Söndagens kontroll gick som väntat. Allt var "erinomaista" och vi fick sluta med Spiresis, vätskedrivande helt, så nu är det bara Marevan, blodförtunnande, och Furesis, vätskedrivande som är kvar.

Minskade dosen på medicin har inneburit en blöjlös veckobörjan på villan. En bra början, men slutet är inte nära, för blöjanvändandet alltså.

I morgon blir det en utflykt till Bennäs där goda vänner hyrt en grävmaskin. Annars är det lugnt på hemmaplanet. Semestern börjar vara slut för Å, men några lediga dagar är det ännu.

Semester

Här på Lilleberga firar vi semester för tillfället. T har semester istället för permittering och Å börjar sin 4 dagars semester på måndag. Kan e vaa na betär?

Lite dåligt med uppdateringar har det blivit på senaste tiden, men vi kan ju skylla på det vackra vädret. Inte så ofta man tycker det nästan är för varmt, men de senaste veckorna har det nog varit på gränsen. Men vilken lycka att märka att W orkar så bra som han gör fastän det är varmt. Visst blir han svettig, men vem blir inte det i den här värmen?

I trädgården händer inte så mycket annat än att ogräset frodas och pumporna blommar. Gräset blir klippt med jämna mellanrum och ogräsbekämpningen sker med ojämna mellanrum. Allt har sin tid. I vinter då snön ligger som ett tjockt täcke är det ingen som minns ogräset mellan plattorna eller stenarna. Just nu är det heller inget som stör mor i huset desto mera. Hon njuter mera av att barnen leker och trivs i det vackra vädret. Far i huset störs inte heller nämnvärt.

Inkommande vecka blir det dags att undersöka årets blåbärsskörd lite närmare. Jordgubbar har redan frysts ner, så nu är det dags för "ögonbären". Ni vet väl att det är bra för synen att äta blåbär? Ut i skogen och plocka blåbär!

På söndag är det dags igen för en hjärtkontroll i Vasa. Jo, på söndag. Bra med läkare som brinner för sitt jobb, så han jobbar t.o.m. på söndagar så vi inte behöver åka ända till Tammerfors, utan det räcker med Vasa. Vad man ser på W så är vi inte oroliga för vad Olle kommer att hitta. Troligen kommer allt att vara som förr, så vi fortsätter på samma sätt.

Annars är livet sig likt på Lilleberga. M har blivit mera självständig och går mest och sjunger och spexar. "Söll" är hennes motto, så ska man undvika konflikter så är det bäst att låta henne göra det mesta "söll". Påminner om mor i huset som lär ska ha själv skuttat vagnen istället för att sitta i, med orden "kan sölv" som motto. I och med M´s "söll" så har även W börjat göra saker själv i större utsträckning. Så hädanefter behöver vi inte lyfta in våra barn i bilen, för de klättar själva. Bra så, men ibland skulle det vara enklare om de inte vore så självständiga.

Nu har lugnet sänkt sig över Lilleberga. Dags att söka sig i säng så man orkar med en ny dag på Lilleberga i morgon. God natt!