Bättre sent än aldrig

Uppdateringen på bloggen har lidit på grund av julstress, konfektabstinens, julefrid, julklappsöppning, leksaksletande, pulkaåkning, godisätning, lediga dagar, jobb, besök, vardag och fest. Men nu är det helt vanlig vardag med en liten stund ledig före gröten ska matas i hungriga barn.

Ett bevis på att vi har haft fullt upp är att det inte blev skickade några julkort i år... Så tack för julkorten ni som har skickat. Vi tar nya tag i nästa år, men publicerar här ett foto som eventuellt kunnat bli julkortet år 2010.



Julen kom och gick. Många julklappar, mycket god mat, konfekt, släkt och vänner.

Nyåret firades med goda grannar och med lika god trerätters middag. Både det inhemska och svenska nyåret skålades in med odrickbar champagne, men det är ju tanken som räknas.

Mellandagarna och fram till trettondagen var Madickenfria dagar, men turligt nog blev det snabbt dags för dagisdagar, för barnen behöver nog den stimulansen de får på dagis när de har blivit vana med den.

Året 2011 har hittills varit mest vardag med allt vad det innebär. Inne i veckorna har kvällarna gått åt att förbereda följande dag och på helgerna har klädtvätt och städande samt besök av och hos vänner prioriterats.

I helgen blir det dags för hjärtkontroll i Vasa. Vi är inte direkt oroliga, för W susar på och är oftast först i alla aktiviteter i dagis. Då vi frågat personalen om det märks att han har hjärtfel, så skrattar de bara och säger att man inte skulle tro att han har något fel på hjärtat. Förhoppningsvis får vi sluta med den vätskedrivande medicinen så W snart skulle få börja vara utan blöja.

Inkommande vecka blir en utmaning eftersom T åker utomlands och Å ska sköta ruljansen här hemma som ensamstående tvåbarns- och tvåhundsmor. Som tur är har vi goda grannar som lovat ställa upp som hund- eller barnvakt på kvällarna.

Vi ska tro att vardagen håller i sig, så det kanske blir lite oftare uppdaterat här på bloggen också.

Inte bara ett hjärtebarn?

Nu har M fått sin kallelse till hjärtkontroll i Vasa nästa vecka. Läkaren hörde ju ett biljud då hon var bebis, så redan nu får vi kontrollerat det. Vi vet ju med säkerhet att hon inte har något allvarligt fel, men vem vet, kanske hon också har något hjärtfel som ska korrigeras.

Förhoppningsvis blir det bara en snabb kontroll och friskförklaring så vi hinner med lite shopping i Vasa också.

Livets mening

Det är inte alltid lätt att förstå livets mening eller vändningar. Någon får bra nyheter, en annan dåliga. Livets gång, javisst, men ack så orättvist. Man ska alltid ta vara på stunden och vara nöjd med vad man har, för man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.

Skickar styrkekramar söderut och önskar av hela mitt hjärta att allt ska bli så bra det kan bli.

Semester

Här på Lilleberga firar vi semester för tillfället. T har semester istället för permittering och Å börjar sin 4 dagars semester på måndag. Kan e vaa na betär?

Lite dåligt med uppdateringar har det blivit på senaste tiden, men vi kan ju skylla på det vackra vädret. Inte så ofta man tycker det nästan är för varmt, men de senaste veckorna har det nog varit på gränsen. Men vilken lycka att märka att W orkar så bra som han gör fastän det är varmt. Visst blir han svettig, men vem blir inte det i den här värmen?

I trädgården händer inte så mycket annat än att ogräset frodas och pumporna blommar. Gräset blir klippt med jämna mellanrum och ogräsbekämpningen sker med ojämna mellanrum. Allt har sin tid. I vinter då snön ligger som ett tjockt täcke är det ingen som minns ogräset mellan plattorna eller stenarna. Just nu är det heller inget som stör mor i huset desto mera. Hon njuter mera av att barnen leker och trivs i det vackra vädret. Far i huset störs inte heller nämnvärt.

Inkommande vecka blir det dags att undersöka årets blåbärsskörd lite närmare. Jordgubbar har redan frysts ner, så nu är det dags för "ögonbären". Ni vet väl att det är bra för synen att äta blåbär? Ut i skogen och plocka blåbär!

På söndag är det dags igen för en hjärtkontroll i Vasa. Jo, på söndag. Bra med läkare som brinner för sitt jobb, så han jobbar t.o.m. på söndagar så vi inte behöver åka ända till Tammerfors, utan det räcker med Vasa. Vad man ser på W så är vi inte oroliga för vad Olle kommer att hitta. Troligen kommer allt att vara som förr, så vi fortsätter på samma sätt.

Annars är livet sig likt på Lilleberga. M har blivit mera självständig och går mest och sjunger och spexar. "Söll" är hennes motto, så ska man undvika konflikter så är det bäst att låta henne göra det mesta "söll". Påminner om mor i huset som lär ska ha själv skuttat vagnen istället för att sitta i, med orden "kan sölv" som motto. I och med M´s "söll" så har även W börjat göra saker själv i större utsträckning. Så hädanefter behöver vi inte lyfta in våra barn i bilen, för de klättar själva. Bra så, men ibland skulle det vara enklare om de inte vore så självständiga.

Nu har lugnet sänkt sig över Lilleberga. Dags att söka sig i säng så man orkar med en ny dag på Lilleberga i morgon. God natt!

Självständiga

Våra barn blir mera och mera självständiga för var dag som går. W är hur duktig som helst med det mesta och M likaså. W blinkar inte ens då vi mäter hans inr-värde genom blodprov i fingret. M väljer själv vilka frukostflingor hon vill äta och klär av sig kläderna då hon ska ha ny blöja eller nya kläder. W kan själv gå ut och vänta på oss andra då vi ska ut på äventyr. Han står ordentligt bredvid trampatraktorn och väntar på tillåtelse att trampa iväg. Roligt att de blir mera självständiga men oroväckande eftersom de bara är 3 år och 7 månader samt 1 år och 7 månader.

Vi är tacksamma och glada för att vi får ha det så bra vi har det. Våra tankar den senaste tiden har gått till en familj som har kämpat för och med sin hjärtedotter, men speciellt idag har tankarna gått till dem eftersom dottern i morse blev en ängel. Man förstår inte vidden av deras sorg eftersom man inte själv har varit med om det, men ändå inser man hur hemskt det måste vara. Vi hoppas av hela våra hjärtan att familjen kommer starkare ur detta hemska och ser någon mening med det någongång i livet.

Var inte ledsen lilla mamma jag var tvungen att gå,
den dagen det hände slutade mitt hjärta att slå
Älskade pappa, mitt liv blev så kort
ta hand om varandra när jag flyger bort
Jag vet att ni gråter, det finns ingen tröst,
men lyssna till ditt hjärta, ni kommer höra min röst
Jag finns inte bland er men jag finns här ändå,
jag hör era böner och jag älskar er så...

Fredagsmys

Tycker det är fredag varannan dag nuförtiden. Veckorna går alldeles för snabbt. Tiden går snabbt när man har roligt så man ska väl bara vara nöjd egentligen.

W mår fortsättningsvis bra och för tillfället går trotsandet ut över matsituationen. Varje måltid inleds med orden: W vill int haa, he e suuuuur! Majs, ärter, ris, morötter, potatis, ja det mesta faktist är surt... Hjälper inte argumentet att det är surt så är följande argument: W böri vara tröitto! Nå, då han sist och slutligen inser att han förblir hungrig ifall han inte äter så brukar nog maten slinka ner utan desto större problem. Stora portioner till och med!

Sovandet har blivit lite bättre faktist, men fortsättningsvis behöver någon vara bredvid honom för att han ska somna. Men då han faktist sover så är det inte ofta han vaknar på natten mera. Tur det, för det är ganska uttröttande i längden då man vaknar av att någon gråter, ropar eller står bredvid sängen mitt i natten varje natt.

M mår också bra. Vid 1,5 års kontrollen vid rådgivningen hördes ett biljud från hjärtat vilket ska kollas upp, så idag har hon varit i lungröntgen och ekg. Känns lite hopplöst på ett sätt, men eftersom vi ser på henne att hon inte har några men av något hjärtfel så kan vi bara inte tro att det är något allvarligt som behöver åtgärdas. Hur som helst blir det läkarbesök nästa fredag.

M är en härmapa som gör precis som storebror oberoende om det är bra eller dåligt. Faller W och stöter i huvudet slänger M sig lika 5 sekunder efter. Äter W mat duktigt gör M det också.

Annars händer det inget nytt här på Lilleberga. Vi har inte direkt isolerat oss, men vi har undvikit folksamlingar och förkylda människor så gott det har varit möjligt.