Kärlek

Det är mycket kärlek här på Lilleberga för tillfället. Syskonkärlek... Ack så vanligt, men ack så enerverande. Oberoende vad diskussionen gäller är de aldrig av samma åsikt.

W försökte sig på en ny taktik idag med lekandet. M fick vara med, men han dikterade vad hon skulle säga ord för ord. Sa hon inte exakt som han dikterat blev han arg och tvingade henne att säga på nytt. Det gick en stund, men sen fick M nog av att inte få uttrycka sig med egna ord.

En misslyckad visit till en butik har vi hunnit med idag också. Båda barnen var helt omöjliga så det blev en helomvändning tillbaka till bilen och hem. Väl hemma skulle de sitta kvar i bilen, vilket de gladerligen fick göra för mor. Dock inte utan uppsikt. De lovade dyrt och heligt att uppföra sig bättre nästa gång vi skulle till butiken, men det blev inte direkt någon succé ikväll heller.

Vart har våra väluppfostrade barn tagit vägen? Är det pga att de har ätit bra de senaste dagarna som gör att de orkar vara trotsigare och mera motsträviga än vanligt? Eller är det värmen? Åldern? Semestern?

Morgondagen blir händelserik. På morgonen ska vi föra pappa T till flyget, sen får vi främmande hit. Ws bästa kompis från dagis kommer hit! Kan inte bli annat än livat. Efter det kommer ännu kusin T hit för lite hårklippning. Om M och W inte somnar bra i morgon så vet jag inte vad jag ska ta mej till...

Om någon har tråkigt den här veckan så är det bara att höra av sig. T far på arbetsresa och återvänder först sent på fredagkväll. Vi är öppna för förslag!

Ny vecka på kommande

Söndagkväll. Idag har vi hunnit besöka nya matbutiken i nejden, vara på kalas, trotsa, bråka och lyfta ut M en sväng på trappan.

Trots, vilket uttjatat ord i småbarnsfamiljer, men ack så tröstande det är då man ser att andras barn också har mindre trevliga uppföranden ibland. Här tror jag vi ska skylla på att det snart är sommarlov. Det är något som spökar, eftersom barnen inte alls kan vara snälla med varandra eller med oss föräldrar. Hela tiden ska gränserna testas och tänjas, likaså vad man kan göra utan att bli tillsagd på skarpen.

Ena stunden är de små monster för att i nästa sekund vara världens sötaste gullungar. Det är inte lätt att vara förälder då det svänger så här, men det kan ju inte vara lätt att vara barn heller.

Hoppas midsommaren gör underverk då de får vara vid villan tillsammans med kusinerna och leka, leka, leka och leka. Förhoppningsvis sover de bättre vid villan också så de vaknar utsövda på morgnarna. W vaknade minst två timmar för tidigt i morse och det har märkts hela dagen.

Morgondagen inleds med jobb, sedan blir det stygnborttagning, eventuellt biblioteksbesök och vardagskväll. Hoppas veckan blir bättre än jag misstänker. Det är ju trots allt bara 4 dagar tills midsommar.

Händer mycket här...

Det börjar vara en tid sedan senaste uppdatering här på bloggen.

Traumat från sjukhuset börjar avta, så nu är det vanligt fyraårstrots som gäller. Inte att förglömma tvåårstrots heller.

Föräldraskapet har hunnit på en Sverigekryssning utan barn torsdag-fredag denna vecka. God mat som åts i lugn och ro. Havsfrukost åts 1,5 timme och stående bordet åts ungefär lika länge. Tax freen, karaoken och nattklubben blev också besökta, men bäst var det under täcket i hytten. Otroligt att sova helt utan barn som är törstiga eller som annars vaknar och ska ligga nära. Trots att det var otroligt skönt att vara borta från barnen och vardagen så var vägen hem alldeles för lång.

Lördagen gick åt till återhämtning. Barnen var trötta efter två nätter vid fammo och faffas och föräldrarna var också trötta. På söndagen fortsatte frosseriet då moffa bjöd på försenad födelsedagsmat på en restaurang i stan. Biff, klyftpotatis, stekta bananer eller ananas med glass... Vi rullade hem.

Annars är det nog bara vardag som gäller här på Lilleberga. Vintern börjar göra sig påmind, så småtomtarna springer utanför fönstren och kollar om man är snäll. Har för mej att tomten har varit hit med några oinpackade julklappar också, men de borde vara i tryggt förvar i förrådet. Snart är det bara två månader till jul...

Trots...

Trotsåldern är minsann aktuell här på Lilleberga nu. W inleder och M hakar på med allt som är emot mor och fars viljor. Ingen skillnad om det har med ätande, sovande, lekande, avklädande, påklädande, farande, kommande... Allt ska ifrågasättas och prövas.

Vardagen har inletts här igen efter de 4 långa semesterdagarna. Känns helt bra att börja jobba igen, men visst skulle det vara trevligt med en 4 veckors betald ledighet.

På fredag firar Å och T sin femåriga bröllopsdag. Helt otroligt hur tiden går snabbt då man har roligt. Dagen kommer att firas med barnfri måltid vid Fäboda antar jag. Förhoppningsvis blir det många flera bröllopsdagar att fira i framtiden, inte flera datum eller med flera partners, utan samma datum med samma partner, bara flera år...

Tacksam

Tacksam är en känsla och ett ord som kan rama in min dag idag. Jag är så tacksam för att vi har två underbara (trotsande, nervpåfrestande) bajsmaskiner till barn. Tacksam för att jag har en underbar man att dela min vardag med. Tacksam för att ha ett arbete. Tacksam för att ha vänner.

Vissa dagar ser man inte träden för skogen och det är inte bra. Det finns ju många uttryck som är ganska utnötta, men som är så sanna. Carpe Diem är ju ett. Man ska fånga dagen. Som småbarnsförälder är det ganska svårt att fånga dagen då vardagen består av ett virrvarr med blöjor, mat, städning, utelekar, vantar, våta tröjor, glasspauser, skrik, gråt, skratt, mys, trots, sång, dans och tupplurar. Det är först då barnen somnat som man hinner och orkar reflektera över väsentliga saker här i livet.

Att sjunga är ett ganska bra sätt att fånga dagen här för tillfället. M älskar sånger och härmar allt som sjungs. Igårkväll då det var dags att sova sjöng hon "lilla lamm, lilla lamm, lilla lamm, lilla lamm" tills mina öron var överfyllda. Det var trots allt lite variation till favoritsången "Ja må han leva" som både M och W sjunger i tid och otid för tillfället. Bra att utöka repertoaren lite.

Ta vara på vardagen! Det är vardagen som är livet!

Nya vindar

Ja nu blåser det nya vindar på Lilleberga igen. Det är dags för Å att börja jobba igen. Eventuellt blir det dags för någonslags dagvård för M och W. Beror på omständigheter som ingen här på Lilleberga kan påverka. Mystiskt, mystiskt...

Annars går dagarna ut på trots, gråt, gräl och nej-nej. Vet inte om det bara är trotsen som hör till åldern eller om W har nån förkylning i kroppen, för det är nog värre än vanligt. Men jag misstänker nog att det är vanlig trots bara.

Vi har försökt få W att vara utan blöja här, men han säger att han ska vara lika stor som pappa för att vara utan blöja...

Ibland kan M och W faktist leka riktigt bra, speciellt om de får vara uppe på andra våningen. Igår hade de (mest W) lagt vatten i bubbelpoolen och hällt i en flaska balsam. Sånt som händer säkert, men här i huset var det första gången W hade gjort nåt sådant. Häromdagen fick dammsugarens hepafilter en behandling av Ws tång med assistans av M. De satt snällt och lekte en lång stund, tills vi började ana oråd och gick dit och titta. Det är ju inga farliga saker som har hänt, men man ser ju tendensen...

Nu blir det snart dags att söka efter dagens lunch i kylskåpet.

Nytt år snart

Jaa, så har då ett år gått igen. Vad har då 2009 inneburit för vår familj?

Kan nästan sammanfatta året med några ord. Väntan, glädje, tårar, trots, familj, trädgård, närhet, vänner.

Förhoppningsvis blir året 2010 lika bra som 2009 var. Hoppas att W får må lika bra som han gör nu, att M växer och får må bra, att jobbsituationerna reder upp sig och att vi får vara tillsammans. Både familjen och med släkt och vänner.

Jag vill passa på att tacka er alla som har läst bloggen under hösten och vintern. Ni har varit ett stöd och gett oss ork att ta oss igenom även de svårare delarna av året. Livet ska ju inte vara enkelt, för då blir man fördummad, men ibland har livet känts lite för invecklat. Tur att man inte behöver reda ut allt själv.

Ha ett riktigt gott nytt år och var försiktiga med nyårsraketerna!

Fredagsmys

Tycker det är fredag varannan dag nuförtiden. Veckorna går alldeles för snabbt. Tiden går snabbt när man har roligt så man ska väl bara vara nöjd egentligen.

W mår fortsättningsvis bra och för tillfället går trotsandet ut över matsituationen. Varje måltid inleds med orden: W vill int haa, he e suuuuur! Majs, ärter, ris, morötter, potatis, ja det mesta faktist är surt... Hjälper inte argumentet att det är surt så är följande argument: W böri vara tröitto! Nå, då han sist och slutligen inser att han förblir hungrig ifall han inte äter så brukar nog maten slinka ner utan desto större problem. Stora portioner till och med!

Sovandet har blivit lite bättre faktist, men fortsättningsvis behöver någon vara bredvid honom för att han ska somna. Men då han faktist sover så är det inte ofta han vaknar på natten mera. Tur det, för det är ganska uttröttande i längden då man vaknar av att någon gråter, ropar eller står bredvid sängen mitt i natten varje natt.

M mår också bra. Vid 1,5 års kontrollen vid rådgivningen hördes ett biljud från hjärtat vilket ska kollas upp, så idag har hon varit i lungröntgen och ekg. Känns lite hopplöst på ett sätt, men eftersom vi ser på henne att hon inte har några men av något hjärtfel så kan vi bara inte tro att det är något allvarligt som behöver åtgärdas. Hur som helst blir det läkarbesök nästa fredag.

M är en härmapa som gör precis som storebror oberoende om det är bra eller dåligt. Faller W och stöter i huvudet slänger M sig lika 5 sekunder efter. Äter W mat duktigt gör M det också.

Annars händer det inget nytt här på Lilleberga. Vi har inte direkt isolerat oss, men vi har undvikit folksamlingar och förkylda människor så gott det har varit möjligt.

Nya äventyr

Ja, nu är det dags för nya äventyr på Lilleberga. Å ska nämligen börja arbeta i morgon. Dock ett kort vikariat, men ändå. Få se hur M börjar bete sig då hon inte får sin kära "tisse" i tid och otid, utan får nöja sig med vanlig mat och dryck. Förhoppningsvis går det bra.

W är inne i en värre trotsperiod just nu. Han har börjat bita M då hon kommer och stör honom i hans lekar och ibland även helt oprovocerat. Misstänker det är en reaktion på operationen ännu, för han är väldigt uppmärksamhetssökande för tillfället. Många samtal går ut på att någon får "píck" eller medicin.

Nu är det lite för mycket ljud i lekrummet, så nu är det dags att avsluta uppdateringen av bloggen.