Hjärtkateterisering

Nu har vi fått tid till hjärtkateterisering. Jag har hittills trott att det svenska ordet för sydänkatetrointi är hjärtkatetrisering, men alltid lär man sig något nytt. Hur som helst. Onsdagen den 1 september ska vi infinna oss på K4 igen. Tanken är att ingreppet ska göras 2.9, så onsdagen går åt till vägning, mätning, blodtrycksmätning, ekg, röntgen, laboratorieundersökning, ultraljudsundersökning, läkargranskning och kanske något besök av socialarbetaren, dietisten och kardiologen.

Förhoppningsvis får vi plats på mäckenhuset, för det är inte sååå roligt att sova i husbilen utanför sjukhuset... Men det går ju det med. Prövad sak.

Natten till torsdag får vi troligtvis sova alla tillsammans någonstans och på torsdagsmorgonen ska W vara oäten och odrucken tills han får sin dos diapam, eller vilken drog de nu använder den här gången. Efter det är det bara att vänta på besked när han får fara iväg på sövning. Då sängen rullas iväg är det att stålsätta sig och låtsas som att vi är hur lugna och trygga som helst, dels för Ws del men denna gång även för Ms del.

Några timmar av oro, tankar och rädslor och så får vi förhoppningsvis tillbaka en groggy W med reparerat hjärta som inte behöver mera Marevan.

Det finns också en möjlighet att de inte gör kateteriseringen, utan att det räcker med ultraljud via matstrupen, men vi förbereder oss på kateterisering, så behöver vi inte bli besvikna. Efter kateteriseringen måste W ligga stilla i sängen några timmar, så han inte får någon stor blödning vid ingångshålet i ljumsken. Sist gick det bra då han ändå fick ligga och titta på film. Hoppas det går lika bra den här gången.

Annars går livet vidare här på Lilleberga. Dag efter dag, vecka efter vecka. Hösten börjar göra sig påmind med mörka kvällar då lampor får tändas. Även långbyxor har blivit aktuella ibland. En fantastisk sommar börjar lida mot sitt slut. Allt har sin tid.