Fredagsmys

Äntligen hemma! Nyduschade och lagom möra har vi ätit bananasplit som en del av fredagsmyset och efter gröten blir det "hauskat kotidot" och "gambäfammokarameller" och så kanske lite nötter. Efter att barnen somnat blir det korkat en vinflaska ifall båda föräldrarna ännu är vakna då...

Borta bra men hemma bäst är ett slitet uttryck, men ack så sant det är...

Tvättmaskinen rullar en tredje omgång nu och torktumlaren är inne på sin andra. Vi har eldat i kakelugnen och haft igång luftvärmepumpen för att få behagligare temperatur här inne. Husbilen är urstädad och förd tillbaka i utbyte mot två vilda hundar. Räksmörgåsar är ätna och lekar är lekta. Ännu leker barnen flitigt fastän det börjar bli kväll.

Morgondagens utmaning är att lägga tillbaka klädseln på bilstolarna. De är just nu i tvättmaskinen, och då man vet hur knepigt det var att få bort klädseln, så vågar man knappt tänka på hur det ska vara att lägga tillbaka dem.

Tack och hej!

Tack och hej fick vi säga till sjukhuset idag. M och Å hann just och just till sjukhuset förrän vi fick klä på oss jackorna igen och gå tillbaka till mäckenhuset, dock denna gång tillsammans med W och T.

Marevanmedicineringen har avslutats så nu är det endast furesis kvar. Nästa kontroll om ca 6 månader i Vasa, då Olle får bestämma om furesismedicineringen ska ändras eller helt avslutas t.o.m. Känns ganska bra att lämna sjukhuset med en medicin ordinerad, då första gången W blev utskriven ordinationen var 7-8 mediciner uppdelat på 7 gånger i dygnet om jag minns rätt.

Nu ska vi dricka kaffe, leka och packa iväg oss härifrån mäckenhuset. Mot leksaksbutiken!

Hemma igen!

Nu är vi hemma igen. Golvvärmen är uppskruvad, alla är duschade och barnen sover. Några väskor är ouppackade ännu, men det mesta är faktist redan uppackat.

Hemresan gick än en gång över förväntan. Vi stannade i Härmä för att hämta något att dricka, annars körde vi i ett kör! Slå det om ni kan! Ena veckan kör man ner i ett kör med två barn under 3,5 år i bilen, sen opereras ett av barnen och om ca två veckor kör man upp tillbaka de nästan 500 kilometrarna i ett kör! Kan inte säga annat än att vi har duktiga barn.

Misstänker att morgondagen blir en lekdag här. W kommer knappast att ha lust med något annat än att leka ute och leka inne. Förhoppningsvis går ätandet bättre i morgon, för idag har det som sagt inte varit så stort matintag för honom.

Nu blir det snart att krypa till kojs och njuta av egna sängen.

Hela familjen samlad

Idag är en overklig dag nästan. W har fått "kotiloma" så han är här på Mäckenhuset med oss andra nu! Vi har hunnit vara i sandlådan redan och nu väntar gourmetmat... Kokta makaroner och rivna morötter... Jepp, jepp... Fettfritt är näst intill omöjligt att laga, åtminstone såhär då man tänker på det. Säkert går det att fixa sen just nu känns det lite ovant.

Efter maten blir det mera lek och sen får W stanna kvar här över natten! HÄRLIGT!!! I morgon blir det tidig väckning, för W ska vara på avdelningen åtta, då det är dags för labbprov, ekg, lungröntgen och "pissprov". Ifall allt är bra då, så får vi komma hemåt!!!

Som första stopp på hemresan blir leksaksaffärer i Tammerfors. W ska köpa en långtradare säger han.

Fredag

Händelserik dag igen. Morgonen inleddes med kanylborttagning, vägning och snabbtvätt. Sen morgonmål och rond. På ronden sa läkaren att de drar bort dränen idag om lungbilden ser bra ut och då slutar de även med sydäntukilääke och dropp, eftersom de på samma gång tar bort cvk:n. Ifall inget tillstöter under helgen blir det loppututkimus på måndagen. Jag var tvungen att fråga hurudan loppututkimus hon menade, så hon förtydligade att vi får fara hem efter loppututkimus. W är så pigg och duktig, så hon tyckte inte det är någon vits att ha honom kvar på sjukhuset om det som sagt inte tillstöter något.

Sagt och gjort, lungbilden var bra, så på eftermiddagen hade vi en liten kille med bara saturationsmätare och elektroder samt tahdistinpiuhat kvar. Härligt. Det betyder att W kan röra sig fritt på avdelningen. W ville genast till lekrummet då sköterskan sa att vi får fara dit. Lite darrigt och vingligt gick det till först, men sen rusade både W och M i korridoren som vilka vildingar som helst. Behöver jag säga att vi var glada och nöjda allihopa?

Mat har både farit in och kommit ut, så den biten funkar också. Medicintagandet är det största bekymret för tillfället, men efter många om och men och lite hotande och lite mutande så går även det.

Med lätt hjärta blir det dags att sova nu.