Livet återvänder

Nu börjar läget vara ganska bra under kontroll här. Igår åt jag mat utan att må illa. Inga stora portioner, men ändå ett stort framsteg.

I morse då jag steg upp var jag hungrig och kunde äta två smörgåsar utan större problem. Häärligt!

"Noo bliir e kaar åv de ännu" som T sa åt mej igår...

Ska se om orken och måendet håller i sig idag så ska jag försöka mej på en promenad på eftermiddagen. Jag siktar på att komma runt kvarteret, men vi ska se hur det går. Konditionen känns inte som den skulle vara direkt på topp efter att inte ha ätit på nästan en vecka och inte gjort annat än vilat. Magen är svullen ännu, så ryktena börjar säkert spridas i kvarteret om någon ser mej då jag i maklig takt försöker orka runt kvarteret. Nåväl, något ska grannarna ha att fundera över också.

Nu ska jag vila lite så jag orkar resten av dagen.

Igen...

Jag började ju tro att M skulle klara sig undan "magafari", men icke. Igår blev hon sjuk, så natten har varit sådär. Hon har varit jättetörstig, men jag har inte vågat ge så mycket vatten i gången åt henne. Nu är hon febrig och trött, men ändå på bra humör.

Gårdagens mat blev inte korvsoppa, men det blir det idag. W lovade försöka äta lite, så vi ska tro det går ner några bitar. Han är helt återställd förutom ätandet. Skickade just sms åt fammo i hopp om att hon vågar komma hit och leka en stund, för W klättrar snart på väggarna.

I morgon väntar vi hem T. Vi VÄNTAR verkligen... Åtminstone jag... Det är tillräckligt jobb att vara hemma med friska barn, men ännu värre då de är sjuka.

Moffa kom hem från resan igår, så han hämtade hundarna så vi har lite mindre att sköta om här nu. Tur man har ett fungerande socialt nätverk. Utan grannen och vännen J skulle hundarna nog inte haft det så bra de hade då de var hemnma.

Nu blir det korvsoppa här!

Bättre sent än aldrig

Uppdateringen på bloggen har lidit på grund av julstress, konfektabstinens, julefrid, julklappsöppning, leksaksletande, pulkaåkning, godisätning, lediga dagar, jobb, besök, vardag och fest. Men nu är det helt vanlig vardag med en liten stund ledig före gröten ska matas i hungriga barn.

Ett bevis på att vi har haft fullt upp är att det inte blev skickade några julkort i år... Så tack för julkorten ni som har skickat. Vi tar nya tag i nästa år, men publicerar här ett foto som eventuellt kunnat bli julkortet år 2010.



Julen kom och gick. Många julklappar, mycket god mat, konfekt, släkt och vänner.

Nyåret firades med goda grannar och med lika god trerätters middag. Både det inhemska och svenska nyåret skålades in med odrickbar champagne, men det är ju tanken som räknas.

Mellandagarna och fram till trettondagen var Madickenfria dagar, men turligt nog blev det snabbt dags för dagisdagar, för barnen behöver nog den stimulansen de får på dagis när de har blivit vana med den.

Året 2011 har hittills varit mest vardag med allt vad det innebär. Inne i veckorna har kvällarna gått åt att förbereda följande dag och på helgerna har klädtvätt och städande samt besök av och hos vänner prioriterats.

I helgen blir det dags för hjärtkontroll i Vasa. Vi är inte direkt oroliga, för W susar på och är oftast först i alla aktiviteter i dagis. Då vi frågat personalen om det märks att han har hjärtfel, så skrattar de bara och säger att man inte skulle tro att han har något fel på hjärtat. Förhoppningsvis får vi sluta med den vätskedrivande medicinen så W snart skulle få börja vara utan blöja.

Inkommande vecka blir en utmaning eftersom T åker utomlands och Å ska sköta ruljansen här hemma som ensamstående tvåbarns- och tvåhundsmor. Som tur är har vi goda grannar som lovat ställa upp som hund- eller barnvakt på kvällarna.

Vi ska tro att vardagen håller i sig, så det kanske blir lite oftare uppdaterat här på bloggen också.

Det går neråt...

Ja, INR-värdet sjunker. Idag var det bara 1,6 och det borde vara mellan 2 och 3 för W, så vi har varit tre omgångar till sjukhuset idag. Först till laboratoriet, sen till barnavdelningen för att få en spruta klexane och sen fyra timmar efter det ännu en gång till barnavdelningen för laboratorieprov. Egentligen borde vi åka in till sjukhuset inatt också, men som tur var fick vi hem sprutan med klexane, så vi får sticka själva. Dock överlåter vi stickandet åt grannfrun som är sjukskötare. Det är att ställa upp från andra det. Mitt i natten kommer hon hit och sticker W och sen hem tillbaka de 30 metrarna. Jag skulle nog annars sticka W, men det känns ändå säkrare då det är mitt i natten att någon som är van gör det. TACK i förväg naapuri!

Annars blir vardagen mera vardagslik här och det känns bara bra. Lite jobbsökning pågår för Å, men det ser ganska dystert ut. Man borde ju inte ta ut något i förväg, men det verkar inte som att Å är direkt attraktiv på arbetsmarknaden nu med två barn under 3,5 år. Nå, ännu har inte alla ansökningar behandlats, så det finns väl hopp ännu.

Våra tankar går till en tös som förhoppningsvis den här veckan ska gå igenom samma operation som W. Håller tummar och tår för att allt går lika bra som för oss!

Vi håller tummar och tår för att INR-värdet ska ha stigit tills i morgon och att det hålls mellan 2 och 3 nu... Inte roligt med extra blodprov och sprutor...