Djupa tankar

Igår frågade en god vän till oss hur vi har orkat med hela situationen med Ws operation och allt runt omkring. Då var det självklara svaret: Bra!, men den frågan väckte ett maskineri av tankar och funderingar.

Vi analyserade oss själva igårkväll efter att vi kommit hem och konstaterade att vi nog sist och slutligen klarat oss förvånansvärt bra igenom dessa prövningar vi har haft. Detta tror vi oss ha svaret på varför...

1. Vi har inte oroat oss i förväg för något som kanske kan hända. Vi har tagit problemen då de har dykt upp, inte före.

2. Vi har kunna släppa taget om situationen då vi inte längre haft makt att göra något åt det. Då W rullades iväg på operation kunde vi inte göra något åt det mera, så vi släppte ansvaret över honom åt kirurgerna och sjukvården och bra gick ju det. Likaså då han var på intensivvårdsavdelningen så tog vi inte ställning till alla prov och värden utan överlät det åt sjukvården. Vi tog hand om föräldrarollen.

3. Vi vet våra begränsningar och är inte för stolta för att erkänna att vi inte kan allt själva.

4. Vi försöker alltid tänka positivt och inte gräva ner oss och älta gammalt. Klart vi ibland har hakat upp oss på något, men överlag försöker vi gå vidare.

5. Vi försöker att ta det lugnt i stressade situationer och tänka praktiskt.

Det här blogginlägget är inte ett "se så duktiga vi är" utan mera som eventuellt stöd och hjälp åt någon som behöver nya infallsvinklar i sitt liv. Det känns bra att ibland tänka igenom sitt liv och sina handlingar, för man känner att man har en riktning i livet då.

Lördag

Idag var W trött och ledsen då jag kom till sjukhuset. Han hade just fått en spruta med blodförtunnande, så det var inte alls roligt. Sen åt han lite jogurt och flingor, men ingen mängd att tala om.

Alla värden är bra och de börjar hota med att flytta honom till avdelningen. Troligtvis inte ännu idag eftersom de har många patienter på avdelningen nu, men kanske i morgon. Hoppas själva på att det blir tidigast i morgon, för som vi tidigare konstaterat är det bra att han är på intensiven för där är övervakningen betydligt större.

Morfinliknande medicinen hade de slutat med under natten. Eller han får morfin vid behov men inte hela tiden som tidigare. Inga större abstinensbesvär har han haft ännu, vilket är bra.

Här kommer ett foto på W då han just har börjat äta. Kolla in byxorna! Han har blivit en riktig "stadilainen"!

Fredag

Dagarna går fastän tiden verkar stå stilla. Idag har W sovit mycket och då han har varit vaken har han varit på ganska bra humör. Ätit både lunch och middag utan större problem. Druckit bra. Ena dränet har de dragit idag, så nu är det två kvar.

Tills i morgon ska de försöka få nertrappat morfinliknande medicinen, så det går nog framåt. Lite sjuk är han nog då man flyttar på honom, men konstigt skulle det ju vara annars. Inte är han ju alls van att ligga flera dagar i sträck, så redan med det blir man ju sjuk i kroppen. För att inte tala om operationssåret.

Jag var annars tvungen att kika lite försiktigt innanför Ws skjorta idag och såret ser förvånansvärt bra läkt ut redan nu. Ingen rodnad runt eller annars blodigt och läbbigt, utan snyggt broderat. Kan nästan tro att kirurgen syr korsstygnstavlor på fritiden.

I morgon ska Å och M fara ut på äventyr om det går enligt planerna. Ut i Sibbo skärgård styr vi kosan nångång på dagen. M behöver lite miljöombyte och behöver slippa nånstans där hon kan springa ganska fritt. Här på mäckenhusets gårdsplan går det förstås, men snabbt bli gungan och sandlådan här tråkiga.

Lugn dag

Idag har det inte varit några större förändringar i Ws mående. I natt har han inte sovit så bra, men man kan ju inte sova dygnet runt heller. Han hade ätit en smörgås i natt och druckit saft. Som följd av saften hade hans blodsocker stigit så pass mycket så de hade gett insulin. Detta är väldigt vanligt sa sköterskan, så vi litar på det.

Han låg och tittade på tv då jag var dit i morse, men somnade förrän besökstiden var slut.

M är lite småsnorig ännu så hon får vara "hemma" idag. Själv har jag lite sjuk hals, men det kan bero på ventilationen här på mäckenhuset och på sjukhuset. Vi äter vitlök och smörjer med vickssalva, så nog ska det bli härav.

Frågade av sköterskan i morse om W måste flytta till avdelningen idag redan, men hon trodde att det inte är aktuellt ännu. Hoppas han får stanna på teho ännu några dagar. Är så mycket säkrare att ha honom där trots att vi inte får vara med honom så många timmar i gången då.