Den stora tröttheten...

Den stora tröttheten har kommit för att stanna här på Lilleberga nu. All stress rinner av oss och vi får inte gjort något vettigt. Vi stiger upp, äter frukost, är ute, äter lunch, leker, äter middag, leker, äter kvällsmål och lägger barnen. Sen sitter vi på varsin soffa och stirrar tomt framför oss och slötittar på tv:n. Skulle vi inte veta orsaken skulle vi säkert söka läkarhjälp, för man kan inte vara såhär "saamaton" utan att det är något fel. Men nu vet vi ju att det är en reaktion på situationen.

W har fortsatt att trotsa och protestera idag också, men lite lugnare har det varit. Han ville t.o.m. fara till fammos idag, så han har inte blivit helt hemmakär ändå. I morgon blir det igen att fara ut med trampatraktorn och så blir det kanske blomlöksjakt på stan. Vi "behöver" mera tulpaner och sånt till vårens rabatter.

Torsdag

Idag har W varit lugn och på ganska bra humör då han har varit vaken. Sovit mycket har han gjort, vilket bara är bra. Han har lekt med välten, traktorn och även med täcket. Han kom på att det blir som ett tält då han lyfter upp täcket med benen rakt upp i luften. Inget som mor i huset klarar av fastän hon inte har blivit opererad.

W har ätit lite mat idag också. Makaroner med "murusås". Inga stora mängder, men alltid något. Druckit en hel del har han också.

M har varit lite trött och grinig idag, men vem skulle inte bli det då brorsan bara ligger och sover och hon bara måste sitta i famnen. Så i morgon blir det en sjukhusfri dag för M misstänker jag. Vi får turas om att vara på sjukhuset så att M får busa av sig ordentligt och sova på maten i lugn och ro.

T är på sjukhuset som bäst och M sover. Jag ska också börja sova snart så jag orkar ta morgonpasset vid sjukhuset (8-9) i morgon.

Otroliga W

Mot kvällen då vi var till sjukhuset igen visade det sig att W inte alls låg och sov ännu. Nej, W var vaken och låg där och tittade på oss med stora ögon och talade (med hes och låg röst) utan "hengityskone". Han var törstig och fick saft att dricka. Små mängder, men ändå. Jogurt fick han också äta, men det var inga stora mängder av den heller som gick åt, men med tanke på att det var ca 5-6 timmar sedan han opererats så tycker vi att han än en gång är världens duktigaste.

W orkade skämta lite också! När besökstiden gick mot sitt slut och vi berättade för honom att vi ska fara tillbaka till mäckenhuset blev han lite ledsen och sa att han inte vill stanna kvar på sjukhuset utan komma med hit han också. Men vi fick övertalat honom att stanna genom att lova att pappa kommer dit på nytt ännu ikväll, så T är där just nu.

Det har varit en lång dag med många tårar och många skratt. Bergochdalbana både fysiskt och psykiskt. I morgon tar vi nya tag och hoppas att allt fortsätter lika bra som hittills. De lovade oss dock att W inte blir flyttad till avdelningen ännu i morgon oberoende hans tillstånd, utan tidigast på fredag. Lugnande besked, för nivån på övervakningen mellan avdelningarna skiljer sig massor.

Nu blir det natten här. M sover redan och själv är jag också trött. Misstänker att T hittar oss båda sovande då han kommer "hem" igen.