Idag är det 30.6, dagen då W egentligen skulle ha blivit opererad... Det känns skönt att inte vara instängd på sjukhus i Helsingfors nu då vädret är så härligt men tillika skulle det ju vara skönt att ha operationen ur världen.
Operationen som kommer att göras här i höst/vinter (när det nu blir) heter TCPC. Det är den tredje och avslutande operationen mot ett enkammarhjärta. Oddsen för att operationen ska lyckas är 50% men om man inte opererar är oddsen för överlevnad 0%. Vi tror och hoppas förstås på att allt ska gå enligt planerna och lyckas till 100%.
För tillfället ligger W på soffan och tar sig en tupplur, likaså M i sin säng. Ett mycket ovanligt scenario här på Lilleberga kan jag lova. Nog brukar de ta sina tupplurar lite nu och då men väldigt sällan samtidigt.
Det är svårt att tro att W har ett så allvarligt hjärtfel som han har då man ser på honom. Visst flåsar han och blir lätt andfådd men annars är han som vilken treåring som helst. Det känns bra att han inte är desto sämre iskick för tillfället, för det skulle vara olidligt att se honom lida i sommarvärmen och veta att operationen som borde göra honom piggare blir uppskjuten hela tiden. Sänder en tanke till en flicka med familj som egentligen fått Ws operationstid men som än en gång har blivit uppskjuten. Denna gång pga en transplantation. Man förstår ju att organtransplantationer inte kan skjutas upp, för organen behöver ju in i sin nya kropp så snabbt som möjligt, men det är grymt att det drabbar andras operationer. Kan bara relatera till då Ws andra operation blev uppskjuten med en dag, hur mycket man hade laddat inför operationen och så blev den inte av... Platt fall... Snubbla på mållinjen... Tomhet... Men ändå en glädje i att kunna umgås ännu en dag utan dränageslangar, ekg-apparater, saturationsmätare, "startkablar" och massor med mediciner...
Det är dagar som denna man har möjlighet att fånga stunden. Carpe Diem... Njuta lite extra av att man har varandra och försöka tänka positivt vad som än händer. Inte ens lite kiss på golvet kan förstöra dagen. En guldkant på vardagen blev det också då en god vän med barn kom instickande på en kaffe sådär oplanerat. Sånt tycker jag är roligt. Allt behöver inte vara så schemalagt i vardagen. Till Lilleberga får man komma som man är bara man tar det som vi har det!
4 kommentarer:
Ta en dag i taget och njut av vad livet har att ge.
Hej! Här har kommit mycket text sen jag var här sist! Du har så många kloka ord! Man borde verkligen förstå njuta av livet. Från en som sitter i +27 och sjåsar på med papper o siffror för att hinna med semestern som börjar 6:e! Meddetsamma när ni har farten på så finns det en stor vedhög hos oss oxå! Den som vi sku såga för 2 mån sedan... /annika
Du har så rätt...carpe diem...fånga dagen. Det är precis det vi alla borde lära oss. Men ibland måste det inträffa något dramatiskt eller sorgligt för att vi ska förstå det.
Tack för inbjudan till kaffe härom kvällen! Eftersom det inte var inte riktigt passligt då, hoppas jag att jag får komma en annan gång i stället.
En stor kram till hela familjen.
Maggi
Så sant som du skriver. Man borde lära sig att njuta mer av livets små lyckostunder i stället för att jaga dom stora.
Rasses mam
Skicka en kommentar