Nåja

Nå, nu kanske vi ska komma igång med bloggandet, efter en dags pillande och funderande mellan blöjbyten och matlagande.

Den här bloggen kommer att handla om vår familj: pappa T, mamma Å och busungarna W som är 3 år och M som är 1 år. Vårt största äventyr som familj började 6 maj 2006 då W föddes. Då han föddes blev allt inte riktigt som vi hade tänkt oss. Istället för att vi kom hem från bb med en liten gosig bebis kom vi hem utan bebis... W var då på väg till Vasa i ambulans. Vi packade ihop lite kläder och for iväg mot Vasa och på den vägen lämnade vi i ca en månad. Från Vasa skickades W med ambulans i ilfart mot Helsingfors och vi efter i egen bil. Av den resan minns vi inte mycket. En älg kom ut framför bilen men vände tillbaka ner i diket, precis som den ville påminna oss om vår egen dödlighet...

Väl framme i Helsingfors dök ett oväntat problem upp. Vi hittade inte sjukhuset! Det var natten mellan söndag och måndag och inte många människor i farten, så vi körde omkring i blindo tills vi lyckligtvis hittade en polisbil som vi rådfrågade. De vänliga polismännen eskorterade oss ända fram till sjukhuset där W just hade kommit upp till intensivvårdsavdelningen. Vi blev visade till ett familjerum där vi väntade på kardiologen som snart dök upp och berättade hur det var ställt med W. Han har ett allvarligt och ovanligt hjärtfel som heter HLHS och att det finns en vårdplan för det hjärtfelet. Det är inga lätta operationer, men det är inte helt tröstlöst. Trötta med lyckliga över att Ws läge var någorlunda stabilt sökte vi oss mot Borgå där vi sov några timmar.

Inkommande torsdag blev W opererad och de därpå följande veckorna gick åt att försöka få honom att äta, vilket inte gick så bra men med näs-magsonden gick det ganska bra ändå. Småningom blev det dags att åka hemåt och samla krafter inför följande operation som blev gjord i augusti 2006. W repade sig snabbt efter den operationen också och vardagen tog vid.

De två senaste åren har vi enbart haft kontakt med kardiologerna i Tammerfors där vi har varit på kontroll med 2-4 månaders mellanrum. Han har orkat bra med det vardagliga livet och trots allt har han vuxit och blivit en "stor karl".

Nu är det då snart dags för den tredje och förhoppningsvis sista operationen för att W ska ha ett enkammarhjärta. Framtidsutsikterna för W är tämligen goda tror vi. Han blir knappast någon toppidrottsman men det kan vi nog lära oss att leva med.