Djupa tankar

Igår frågade en god vän till oss hur vi har orkat med hela situationen med Ws operation och allt runt omkring. Då var det självklara svaret: Bra!, men den frågan väckte ett maskineri av tankar och funderingar.

Vi analyserade oss själva igårkväll efter att vi kommit hem och konstaterade att vi nog sist och slutligen klarat oss förvånansvärt bra igenom dessa prövningar vi har haft. Detta tror vi oss ha svaret på varför...

1. Vi har inte oroat oss i förväg för något som kanske kan hända. Vi har tagit problemen då de har dykt upp, inte före.

2. Vi har kunna släppa taget om situationen då vi inte längre haft makt att göra något åt det. Då W rullades iväg på operation kunde vi inte göra något åt det mera, så vi släppte ansvaret över honom åt kirurgerna och sjukvården och bra gick ju det. Likaså då han var på intensivvårdsavdelningen så tog vi inte ställning till alla prov och värden utan överlät det åt sjukvården. Vi tog hand om föräldrarollen.

3. Vi vet våra begränsningar och är inte för stolta för att erkänna att vi inte kan allt själva.

4. Vi försöker alltid tänka positivt och inte gräva ner oss och älta gammalt. Klart vi ibland har hakat upp oss på något, men överlag försöker vi gå vidare.

5. Vi försöker att ta det lugnt i stressade situationer och tänka praktiskt.

Det här blogginlägget är inte ett "se så duktiga vi är" utan mera som eventuellt stöd och hjälp åt någon som behöver nya infallsvinklar i sitt liv. Det känns bra att ibland tänka igenom sitt liv och sina handlingar, för man känner att man har en riktning i livet då.

Fredagsmys

Tycker det är fredag varannan dag nuförtiden. Veckorna går alldeles för snabbt. Tiden går snabbt när man har roligt så man ska väl bara vara nöjd egentligen.

W mår fortsättningsvis bra och för tillfället går trotsandet ut över matsituationen. Varje måltid inleds med orden: W vill int haa, he e suuuuur! Majs, ärter, ris, morötter, potatis, ja det mesta faktist är surt... Hjälper inte argumentet att det är surt så är följande argument: W böri vara tröitto! Nå, då han sist och slutligen inser att han förblir hungrig ifall han inte äter så brukar nog maten slinka ner utan desto större problem. Stora portioner till och med!

Sovandet har blivit lite bättre faktist, men fortsättningsvis behöver någon vara bredvid honom för att han ska somna. Men då han faktist sover så är det inte ofta han vaknar på natten mera. Tur det, för det är ganska uttröttande i längden då man vaknar av att någon gråter, ropar eller står bredvid sängen mitt i natten varje natt.

M mår också bra. Vid 1,5 års kontrollen vid rådgivningen hördes ett biljud från hjärtat vilket ska kollas upp, så idag har hon varit i lungröntgen och ekg. Känns lite hopplöst på ett sätt, men eftersom vi ser på henne att hon inte har några men av något hjärtfel så kan vi bara inte tro att det är något allvarligt som behöver åtgärdas. Hur som helst blir det läkarbesök nästa fredag.

M är en härmapa som gör precis som storebror oberoende om det är bra eller dåligt. Faller W och stöter i huvudet slänger M sig lika 5 sekunder efter. Äter W mat duktigt gör M det också.

Annars händer det inget nytt här på Lilleberga. Vi har inte direkt isolerat oss, men vi har undvikit folksamlingar och förkylda människor så gott det har varit möjligt.

Tiden...

Tiden räcker inte till riktigt här... Kontrollen i Tammerfors gick riktigt bra. Inget att klaga på. Nu i veckan har W fått influensavaccin, både svin och säsong. Lite sjukt ben fick han och lite medtagen... Men bra så...

Dagarna susar iväg då Å är på jobb och T är hemma. Åtminstone tycker Å det. Förlängning på vikariatet blev det också, så nu ska Å jobba till 30.11.

Kontroll

I morgon är det dags för kontroll i Tammerford igen. Lite småspännande är det såklart, men eftersom W susar på som ett jehu på dagarna här så är det bara att utgå från att allt är som det ska vara. Hans aptit har också ökat, vilket bara är bra för det verkar smitta av sig på M också. Bara att hoppas att det håller i sig...

Monster, robotar och jultomten

Ja, här susar dagarna iväg. Mamma Å är på jobb och pappa T är en exemplarisk "hemmafru". I fredags var middagen klar då Å kom hem och som pricken över i:et så fanns det nybakade chokladkladdmuffins. Mums! Då var fredagsmys ett faktum.

W fortsätter att trotsa och testa. Ibland är han världens sötaste gullunge för att i nästa sekund förvandlas till den mest argsinta trotsapa som finns. Kniper, biter och slår allt och alla som kommer för nära, och är ingen tillräckligt nära kan han gå till attack... Skulle vara intressant att få reda på om det bara är vanlig trots eller om det är operationen som har lämnat kvar trauman som han skulle behöva hjälp med att bearbeta...

På kvällarna driver W oss närmast till vansinne med sina påhitt. Han ska absolut inte sova och han är hungrig, törstig, vill inte ha matta i rummet, inte ha släckt lampan, inte ha leksaker, pappa måste ligga bredvid, pappa får inte ligga bredvid, det finns monster och robotar överallt... Det finns inga gränser för Ws fantasi, vilket i och för sig är bra, men då det är läggdags borde väl fantasin också ta en paus.

Vi har försökt introducera jultomten här för tillfället. Julklappskatalogerna har ju anlänt, så vid nästan varje måltid ska det bläddras i dem och kryssas i vad som fattas i leksakshyllorna ännu.

Nya äventyr

Ja, nu är det dags för nya äventyr på Lilleberga. Å ska nämligen börja arbeta i morgon. Dock ett kort vikariat, men ändå. Få se hur M börjar bete sig då hon inte får sin kära "tisse" i tid och otid, utan får nöja sig med vanlig mat och dryck. Förhoppningsvis går det bra.

W är inne i en värre trotsperiod just nu. Han har börjat bita M då hon kommer och stör honom i hans lekar och ibland även helt oprovocerat. Misstänker det är en reaktion på operationen ännu, för han är väldigt uppmärksamhetssökande för tillfället. Många samtal går ut på att någon får "píck" eller medicin.

Nu är det lite för mycket ljud i lekrummet, så nu är det dags att avsluta uppdateringen av bloggen.

Fredagsmys

Nu är det fredagsmys... Ser ni framför er då T klär på sig en brun mysoverall? Nej, inte fullt så ändå. Vi har varit ute med hundarna i regnet och efter det blev det bastu. Skönt att bada bastu efter sommaruppehållet. W har ju inte fått bada en månad efter operationen, så nu är det alltså mer än en månad sen den obehagliga dagen som blev så bra.

En bra vecka har vi haft. W och M har haft sina duster, men överlag har det gått ganska lugnt till här. Vänner har vi haft på besök flera gånger i veckan vilket alltid är trevligt. Annars skulle man inte kalla dem vänner, eller hur?

Allt som oftast säger W att vi ska ha det mysigt, så då är det dags att tända några ljus. Höstmörkret ute blir lite mindre mörkt då man har ljus som brinner och ibland även en brasa i kakelugnen.

Har lite svårt att samla mina tankar just nu eftersom de går till tösen som blev opererad i onsdags. Allt har gått enligt planerna där, men nu hade hon ont och svullnar... Hoppas det är bättre i morgon. Vi håller tummarna för det.

Blir snart dags att krypa till kojs. M somnade ganska tidigt ändå i kväll, så det gäller att inte nattsudda så man är helt slut i morgonbitti.