Idag trodde moder Å att hon minsann hittar i storstan, så nån gps behövs inte... Nej, nej! Nog har folk hittat i Helsingfors utan gps förr! Nåväl... Fader T log lite grann då Å backade ut från parkeringen med M i baksätet och med siktet inställt på Sibbo. Väl utkommen på vägen gjorde Å den första högersvängen ut på stora vägen men glömde sen att byta fil, så vips var bilen inte alls påväg mot ringtrean eller motorvägen eller överhuvudtaget åt rätt håll. Ingen panik då ännu. Lite vänstersvängar så hittas Mannerheimvägen i ett nafs. Jepp, jepp... Inga vänstersvängar här inte, så plötsligt var vi påväg genom ett stort vägarbete där man endast kan köra rakt fram.
Vatten börjar skymta, så Å drar en lättnadens suck... NU vet hon var hon är, eller så inte... Inte brukar det finnas en färjterminal här inte! Ööhhh, var är vi? Kullerstensgator, spårvagnsspår och enkelriktade gator. Ingen motorväg eller ens en vägskylt som påminner om Sibbo i sikte! Bäst att krypa till korset och skicka sms åt T att han nog hade rätt angående gps:ens funktioner. Likaså ett sms åt vännen S som sitter i Sibbo och väntar på oss. Då, plötsligt händer det! Uspenskikatedralen skymtar med sina nyputsade kupoler! Jaaa! Jag har äntligen hittat rätt, eller åtminstone vet jag var jag är. Sådär småningom dyker även skyltar med Östra centrum upp så resten av vägen går utan desto större blessyrer.
Dagen i Sibbo blev hur trevlig som helst om än tiden blev knapp... Inför hemresan blev en karta uppritad och allt var frid och fröjd. Eller? Håll till höger, håll till höger upprepades som ett tantra. Att sen vännen S skickade ett sms om att jag inte ska svänga före bron, för då kommer jag till Uspenskikatedralen igen, glömdes bort då jag såg skyltar med centrum på. Såklart höll jag till höger och vips var vi på fel väg igen! Mot Uspenskikatedralen och Skatudden. Nåväl, man har ju varit med förr så jag svängde efter en annan bil så plötsligt var jag på Senatstorget tror jag. Svängde vant mot vänster och sen lite höger och plötsligt var jag mitt i centralaste centrum. Kullerstensgator och spårvagnar och massor med folk överallt. Mannerheimvägen förbi forum och såna ställen. Bara att svänga vänster vid tillfälle, som inte verkar komma... Riksdagshuset... Plötsligt hittar jag en väg där man får svänga till vänster på. Norra Hesperiagatan, eller var det Hysteriagatan? Nåväl, sist och slutligen kom vi ut till Mechelingatan och därifrån hittar vi vant tillbaka till sjukhuset där fader T kommer emot oss småskrattande.
Besökstiden var slut, men vi tog nya tag senare igen. Nästa gång blir det gps för hela slanten!
lördag 19 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
hördu hede låter ungefär som om ja sku ha vari ut å kör :D
Pia
Men du klarade dig ju tydligen bra i alla fall. Jag skulle inte köra i Helsingfors, d.v.s. om jag inte är absolut tvingad till det.
Kram.
Maggi
*fniss* Skönt me lite värdsliga bekymmer mellan varven :-) Har du klarat dig utan gps:en en gång, så gör du det nästa gång också! Hejja hejja!
.svirvel
Jaa-a höödo moder Å...såde ere tå man e liiti einvis å grömt optimistisk !!! ;-) :-D , elä vare grömt einvis o liiti optimistisk ???
Å ja vågar bråk mee de, fö do veit jo at e sko va precis lika fö me. :-D
(bara he at ja aaalder järivääde sko framför et fordon i hesa)
Kramis, Lotta
Godmorgon! Låter som om ni skulle ha haft en äventyrlig dag. Jag har en gång kört inne i Den Stora Staden påväg hem från Det Stora Möbelhuset. Vägbygge gjorde att vi inte kunde svänga hemåt efter att jag missat den första avfarten och vi kom bara längre och längre in i centrum. Och inte en skylt som visade mot norr. Sedan dess sitter jag till höger i alla bilar som skall till Den Stora Staden. Hälsa familjen.
Skicka en kommentar